tisdag 27 november 2007

Tisdagstema: Pynt!

Tisdagstemat är ju idag "Pynt" och i dessa tider tänker man kanske i första hand på julpynt, men när jag tänker på vad som i vårt hem är det allra mest älskade pyntet (om man nu får kalla det så) så är det detta lejon i keramik gjord av en lokal keramiker Victoria Bertland. En gång för många år sedan passerade vi en butik i Höganäs och där satt han, lejonet. Han var bara så fin och uttrycksfull. Jag tittade i skyltfönstret och sade till maken att honom skulle jag bara vilja ha, men tänkte samtidigt att han var nog för dyr. Nåväl vi åkte vidare till Mölle och fikade och promenerade och gjorde allt man gör i Mölle på sommaren samtidigt som jag bara hade EN tanke i huvudet och det var LEJONET i Höganäs. Maken hade nog glömt honom för länge sedan, men jag lyckades manövrera hemfärden så att plötsligt stod vi utanför butiken igen och DÄR satt han och väntade på mig, bara MIG. Jag gick in och förhörde mig om priset som visade sig vara 900:- och då slängde jag alla ekonomiska kalkyler i sjön och köpte honom. Hela vägen hem satt han i mitt knä inlindad i en filt och jag bara älskade honom. Jag tror att om det skulle börja brinna hos oss (Gud förbjude!) så skulle jag nog rädda honom först.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Jag blir lite rörd av din berättelse när jag sitter här! Att man ska omge sig av pynt som betyder något särskilt för en själv är ditt lejon ett riktigt bevis på. Så jag gillar verkligen din tolkning av temat. :) Ha en fin tisdagskväll! Kram Karin

Poppins sa...

Ja, han var en sötis. Och samtidigt så där ståtlig som ett lejon ska vara!
Konstigt ibland att man fastnar så för någonting och man bara måste ha det med sig hem. Men oftast så förblir det också något som ligger en nära hjärtat.

Ann-Catrin sa...

Första gången jag är hos dig..vilken ögonfröjd..massor av fantastiska bilder. jag förstår din kärlek för lejonet..han var verkligen fin.
ha det så gott. jag kommer snart tillbaka

Lusthuset sa...

Alla: Ja, är han inte för gullig. Jag vet inte vad det är hos honom söm gör att jag bara älskar honom. Keramikern Victoria som gjort honom klappade honom på huvudet när jag gick iväg med honom och sa "Hej då vännen, jag kommer att sakna dig". Det var väl också gulligt.

annkierix: Så kul att du hittade till mig. Du är så välkommen igen.

Ha det bra alla tre. Kram!

Marina sa...

Åh så fina bilder från Sofiero! Verkligen njutnignsbara och inspirerande nu i adventstider. Suger in all stämning jag kan få.

Anonym sa...

Vilket underbart lejon! Jag förstår verkligen att du bara var tvungen att ha honom! Märkligt vad man fastnar för saker ibland, man vet inte vad det är men vissa saker "talar" till en så man inte kan motstå dom. Underbar tolkning på temat!
Må så gott!

Anonym sa...

Vilken underbar historia att läsa om en älskad inredningsdetalj!

Anonym sa...

Ojdå det blev fel adress till mig - du fick istället en länk till en kul sida att leka med. Men här finns jag.... 's*

Anonym sa...

Lejonet! Jag minns när han flyttade in hos er - så många gånger jag har sett honom "livs levande" blir så glad av att se honom här på bloggen också - klappa honom från Veras mamma!

Anne sa...

Lejonet! Så underbart att få se honom här på Bloggen - tänk alla gånger jag har fått se honom sitta på bordet hemma hos Lusthusets skaparinna! Han är så fin, Vera kommer säkert att vilja klappa honom när hon blir större!

Trollmor sa...

Verkligen kärlek från första ögonkastet, så rart!
Jag tror nog stora kissen har det bra hemma hos dig och purrar gott tillfreds :-)
Kram

Lusthuset sa...

alla: Vad glad jag blir över att ni delar min förtjusning för lejonet. Inte bara jag som är tokig i honom. Vågar jag berätta att jag ibland klappar honom på huvudet för han har så fint huvud, nästan som en riktig katt utom att han inte är varm förstås.

Anne: Vera får komma och klappa honom när hon vill ju oftare desto bättre.

Ha en skön fredag allesammans. Kramar!!