Ett tidlöst landskap lever kvar opåverkad av tiden gång. Den slingriga gamla vägen från början avsedd för häst och vagn finns idag kvar som ett band mellan fälten och gårdarna.
Min mormor Siri gör mig sällskap varje kväll. Hundra år har gått sedan kortet togs och jag tänker ofta att så lång tid men ändå så nära. När jag ser in i hennes vackra ögon ser jag min mamma framför mig. Så lika de var. Tänk det såg jag inte när de levde.
Det äldsta ting jag äger är denna bönbok utgiven 1789. Jag tycker att den är det vackraste jag vet. Gammal och sliten är den, men när jag håller den i mina händer och sluter ögonen så kan jag känna hur tiden rinner förbi.....så mycket som har hänt sedan dess. Jag försöker föreställa mig hur det var på den tiden....en spännande tidresa som jag gör ibland.
Vi ni se fler tolkningar av begreppet tid så titta in här.
7 kommentarer:
tiden är märklig och tänk om tingen och landskapet kunnat tala o berätta...Samtidigt påminner det om vår egen förgänglighet...
En fantastisk tolkning av temat...
Kram från Malin
Så fint och tänkvärt i ord och bild. Tid är något märkligt egentligen. Vad fin hon är din mormor. Kram/Eva
Fin tolkning av tidstemat.
Vackra foton!
Ibland kan tider och människor från förr kÄnnas väldigt, väldigt nära. Det är jag så glad för :=)
Vackra foton!
Ibland kan bilder och människor från förr kännas väldigt, väldigt nära... det är jag så glad för.
Så vacker hon var din mormor. Och vilken fin bönbok, vilken klenod.
Jag gillar också att känna historiens vingslag ibland och fundera på hur de kan ha haft det.
Lisa/Lisas trädgård
Jättefina bilder och tankar om bilderna. Kram/Christina
Skicka en kommentar