lördag 29 juni 2013

Den hemliga trädgården - slutet



"Den hemliga trädgården, en gömd, förtrollad och fridfull plats, där alla våra skador kan läkas, är en av de mest fantastiska idéerna i vår kulturella historia. Det är en anspråkslöst ställe som ger tillflykt och skydd och där man kan söka sig inåt, mot dolda skatter. Det är avskilt, men mer än så, det är en plats för andliga och själfulla samtal, för ensamhet och förr också för åkallan, både efter gud och djävul."
 
Ur The Pursuit of Paradise. A social History of Gardens and Gardening. Jane Brown.

Citatet hittade jag i Sanna Töringes underbara bok "Paradiset".

 
 






















 
"Min" hemliga trädgård som jag har berättat om tidigare och som jag ofta gick och kikade på och njöt av från grinden under mina promenader har nu gått till trädgårdarnas himmel (om det nu finns någon sådan). Det gör ont i hjärtat att se det och nu förmår jag knappt att gå förbi den.
 
Nu få ni inte tro att jag är en gammal bakåtsträvare som tycker att allt skall vara som det alltid varit. Så är det inte. Jag inser att allt måste gå vidare och var sak har sin tid. Jag hoppas också att de unga människor som köpt tomten får ett bra och lycklig liv på den gamla trädgårdens plats och skapar sin egen trädgård där.
 
Jag är i alla fall glad att jag fick möjlighet att dokumentera den gamla trädgården innan den försvann.



6 kommentarer:

Tiger sa...

Så vackra trädgårdsbilder! Det gör verkligen ont i hjärtat när gamla trädgårdar skövlas. Det tar tid innan träd och buskar i en trädgård växer upp.

Sommarhälsningar
Elisabet

gittan sa...

Oj, där var det då verkligen skövling... Vi tog bort massor här när vi grävde för jordvärme men grävde upp och sparade en del plantor (inte för att det fanns så mycket att ha här) Sen lät vi träden stå kvar, en drygt 60 år gammal apel och ett valnötsträd. Fruktträden mådde inte bra och togs bort men en ny trädgård, framförallt träden tar tid och man kan inte ångra sig...

Nässelblom och choklad sa...

Vilken underbar trädgård och så tragiskt att se att den skövlats. Jag förstår att man vill skapa sin egen trädgård och sätta sin prägel på den - men något så unikt tar årtionden att skapa. Fint att den finns bevarad på bild i alla fall. Tack för gillandet! Kram Eva

~~~Lydias Gröna Fingrar~~~ sa...

Åh, så vackert där måste ha varit. Tur du fick dokumentera & spara trädgården... om än bara i bilder.

Ha en fin vecka,

Lydia

Anne sa...

Fantastiska bilder och berättelse!

Anonym sa...

Ändå väldigt sorgligt att den skulle försvinna. Själv sörjer jag nu två ganska unga människor, som gått bort för tidigt.

Genarpsgumman