torsdag 7 augusti 2008

Saknad

Pappa och jag för längesedan

Idag är det 14 år sedan min älskade pappa gick bort. Tänk vad tiden ändå går fort. För mig är det som det var igår när jag hade honom här framför mig och kunde se in i hans mjuka bruna ögon. Som jag kan sakna honom. Han älskade att odla rosor och hade en fin kryddträdgård. Han målade så ofta han hade tid. Han älskade att laga mat och var jätteduktig på det. Han bakade en speciell jättegod tårta med nötter och äggkräm som han fick baka till hela grannskapets damer när de skulle ha kaffekalas.

Pappas ros

Jag känner att jag verkligen är min fars dotter eftersom vi delade så många intressen. Vi kunde sitta i timmar och prata, han i sin gröna väl insuttna öronlappsfåtölj och jag i den röda soffan. Det var möbler som mamma och pappa köpte när de gifte sig och som med kärleksfull omvårdnad hade hängt med genom åren. Han satt oftast där med sina älskade böcker omkring sig, speciellt tyckte han om Sagan om Ringen och den boken kunde vi diskutera i evigheter.

Vinter (min favorittavla)

När min mamma gick bort året innan så kändes det som vår kontakt fördjupades ännu mer eftersom han ju saknade henne väldigt mycket. Jag är i alla fall glad att jag fick ha honom det sista året och kanske att jag kunde göra det lite lättare för honom att bära. Därför blev saknaden så stor när han gick bort den 7 augusti 1994.

Jag har idag varit och "gullat" lite på kyrkogården och satt nya friska blommor så han får det fint omkring sig och dessutom stod jag och pratade med honom en lång stund.

Hej då, ha det bra käre Pappsen!!

9 kommentarer:

Anonym sa...

Hej saknar också din pappa, han var en go´ person. Blir berörd när jag ser honom med dig på ryggen, för länge sen.

Genarpsladyn

Hem och Harmoni Marie sa...

Så vackert skrivet!...
Kram Marie

Ninni sa...

Vad fint du skriver om din pappa och vilken gullig bild av er två.
Kram Ninni

Poppins sa...

Det är bra att ibland tänka tillbaka på dem som inte längre finns kvar bland oss. Du har fina minnen av din pappa och era gemensamma intressen. Vilken underbar söt bild på er båda!
kram från Poppins

Anne sa...

Med kärlek och omtanke läser jag dina rader om "pappsen" tack för att du låter oss bloggläsare bläddra med dig i ditt minnesalbumet, dina minne länkar in i mina egen fina möen med min egen pappa - tack för minnesstunden! Det är ur sorgens mörka blomma som kärleken hämtar sin näring har någon sagt!

Kram Anne

Malins-kuriosa sa...

Så fint du beskriver er relation och inte utan att det påminner om min egen...Pappa och jag hade en liknande...Jag var alltid med pappa ute och grejade eller ine och spikade på nått...lagamat och städa var inte mitt gebit...Min far gick bort -91 och jag tänker ofta på honom och pratar med honom i tanken liksom...funderar på vad han hade sagt om det jag gjort eller hittar på...Bor i mitt föräldrahem och blir ofta påmind om honom genom finurliga lösningar han hittat på efter eget huvud...blir en del krångel då man ska ändra på nått för då måste man först fundera ut hur pappa eventuellt har tänkt en gång...men mig gör det inget...(En elektriker hade blivit vansinnig).
Drar igång min blogg nu så framöver hörs vi förhoppningsvis mer!

Kramar från Malin

Elisa Day sa...

Vad fint du skriver om din pappa! Han hör nog vad du skriver och säget till honom, det är jag helt säker på. Om några veckor är det två år sedan min pappa dog och jag saknar honom så mycket att det gör ont. Ska titta vidare på din fina blogg. Kram

C De-sign sa...

Vilken fin bild på er och ett fint inlägg! Det är 14 år sedan min far dog också.... man ska vara rädd om sina fina minnen ch nära och kära! Kram fr C

Lusthuset sa...

Tack för alla rara kommentarer. Jag har tagit dem till mitt hjärta och det känns så bra att det finns fler som känner som jag. Ibland slår ju saknaden till extra mycket, men samtidigt är jag ju glad och tacksam över att jag haft en sådan fin Pappsen!! Hjärtekramar från mig!!!