Ja tänk nu är det ändå ofrånkomligen höst. Så fort sommaren gick. Jag börjar kolla temperaturen ute innan jag går och lägger mig på kvällen för eventuell annalkande frostknäpp. Men luften är frisk och jorden är mörk och fuktig och perfekt för plantering och omplantering.
Under en härligt skogspromenad som vi gjorde en dag i helgen så kunde jag bara konstatera att jag har blivit "fotoknäpp" om ni förstår vad jag menar. När vi gått en bit så upptäckte jag till min fasa att jag glömt att sätta minneskortet i kameran. Panik!! För långt att gå tillbaka till bilen. Tänk, det var som man inte kunde se och njuta av allt det vackra med egna ögon längre utan kameraögat. Jag blev nästan rädd när jag märkte det. Att man blivit så fast i att allt skall fotograferas för ett sedan avnjutas hemma vid datorn istället för på plats. Det var ändå lite frustrerande för jag har aldrigt sett så många fantastiska kameravinklar, underbart ljus som under den promenaden. Den blev i alla fall njutbar och underbar men faktiskt fick jag en tankeställare.
Mina pelargonflickor blommar som allra finast nu. Här är det Helena och Prinsessan Alexandra som gottar sig i solskenet....
...medan Hjördis får vackert rutmönster på sina kronblad av skuggardinen.
Katsuran är nu helt höstfärgad, vitgul med rosa inslag.
En av fiskarna i vindspelet har fått en extra dekoration i form av en sommarljusblomma. Den bara blommar vidare obekymmrad över den annalkande hösten.
Guldhumlen har fått massor av söta små kottar. Jag skall samla in dem senare och göra en krans till köket. Det gjorde jag förra året, men den har gjort sitt nu.
Solen lyste ändå så fint och allt är ju fortfarande grönt och vackert.
Vackert gammalt hus i skogen. Det är vissa saker som verkligen åldras i skönhet.
Ha en skön vecka och så skall jag försöka komma ihåg minneskortet nästa gång.....eller inte!!?
14 kommentarer:
Gammal och "klok" som jag är så har jag insett från början att jag vill uppleva först och fota sedan, vilket innebär att jag har aldrig med mig kameran på promenader om jag inte bestämmer mig för att det blir en fotorunda istället för promenadrunda. (Utlandssemestrar är förstås undantagna)
Dina bilder är ju helt underbart vackra och njutbara - tack och lov för oss andra så har DU kameran med dig....;))!
Men vad är det för "konstigheter" att du plockar bort minnsekortet? Det gör jag aldrig. Tömmer i stället kameran varje dag.
mvh, Anja
Carp diem - fånga dagen! Ps du har ju alltid ett minneskort med dig - ditt eget minne som ger en egna oförglömliga bilder att laga i det innre bildarkivet i ditt hjärta. Ds kram kram Anne
Vackra bilder!!
Kan få samma känsla själv ibland när jag är ute och ser nått fint och har kameran hemma:)
Eentligen ska man väl njuta just där och då! men visst är det fint att se på korten tex. i vinter och komma ihåg känslan...
Tack för tipset med humlen!
Vad många roliga bloggar det finns.
Skall titta runt lite.
Ha det gott
Annika
Hihi...glömde mitt normalobjektiv jag också igår när jag var i Botaniska trädgården och det var ju massor av motiv som skulle behövt det...Men det blev ju några bilder ändå:-)Visst blir man lite tokig, man känner sig nästan ensam utan kameran.
Nu blev det ju en hel massa fina bilder här hos dig trots det glömda minneskortet. Det gamla huset med alla sina fågelholkar gillar jag...och humlekottarna. Och den nya headern! Snyggt!
Må så gott! Kram Ninni
Jättefina bilder! Gillar gamla träväggar.
Det där med att allt ska fotas känner jag igen. Grannen såg helt oförstående ut en dag när jag råkade säga att jag tagit 120 kort under en tur vid havet. Man ska inte berätta allt!
Hösten bjuder verkligen in till många fina bilder med sitt ljus och sina färger.
Jättefina bilder! Gillar gamla träväggar.
Det där med att allt ska fotas känner jag igen. Grannen såg helt oförstående ut en dag när jag råkade säga att jag tagit 120 kort under en tur vid havet. Man ska inte berätta allt!
Hösten bjuder verkligen in till många fina bilder med sitt ljus och sina färger.
Hej, jag tror du ska glömma kameran ibland och bara uppleva. Vi hade goda vänner som bestämt sig för att bara videofilma på kvällarna, med påföljd att de fick en film av bara finska campingplatser. De ville inte ha kameran mellan sig och verkligheten! Lagom är som vanligt bäst. Skulle rensa igår i pallkragarna. Massor av haricots verts! sen la jag på en massa gräsklipp. Täckodling kallas det.
Kram
Ulla i Genarp
Nu sätter du ord på funderingar jag också haft. Vad missar jag när jag alltid har kameran framför ögonen? I sommar när jag besökt trädgårdar har jag varje gång valt att bara gå ett varv och kika först men när man är i naturen och inte vet om man återkommer blir det en annan sak. :/ Härliga höstblommor, spännande skuggor på pelargonen. :) Gillar din nya header. Vad är namnet på klematisen? Ha en bra vecka! Kram Karin
Anja: Trixet med minneskortet är att det går hiskeligt många bilder på det innan det är fullt (ca 1200st) så jag tar ut det och sätter det i en läsare till datorn och när det är helt fullt vilket tar ett tag även för mig så raderar jag det.....därför vill det till att inte glömma att sätta i det igen.
Karin A: Klematisen heter 'Triternata Rubromarginata'
alla: Tack för att goa kommentarer, hoppas att ni får en bra vecka. Kram!!
Hej!
Jag förstår dig, dina bilder är helt underbara och man kan ju plötsligt se något. Jag är en helt nybliven "fotograf" så idag hade jag med mig kameran på min lilla runda med barnvagnen. Plötsligt såg jag saker jag aldrig sett!
Hos oss i Mälardalen har det varit första frostnatten i natt. Vi hade fem grader vid sju igår kväll, så jag var ute och täckte det jag vill ha kvar ett tag till. Tur var det för i morse var det vitt (lite i alla fall).
Äppelmarmelad låter underbart, har du receptet? Kikar in i ditt kök, annars kanske det kommer här?!
Ha en riktigt skön höstvecka!
Kram
Karin
Ps tack för länkning1
Hej Lusthuset -vilken härlig blogg jag hittat till! Nyponhjärtat är verkligen läckert -jag ska försöka göra mitt eget!! Och det gamla hset har verkligen charm. Fortsatt trevlig vecka// Pärlbloggaren Eva AngelPearls
Hej igen!
Inte härmade du mig, inspirerades säger vi. Jag blir bara stolt och jag fick iden från Hannas form. Det är det som är så underbart med bloggandet.
Jag tycke det var smart att göra en köksblogg. Jag brukar länka mina egna recept, men då kan man ju länka sin andra blogg. Den behöver ju inte uppdateras heller eftersom man är ju på jakt efter olika recept vid olika tillfällen!
Bara man orkar så är det ju roligt.
Kram på dig!
Karin
Förstår precis vad du menar! Jag ser också alla dessa fantastiska bilder när jag är ute. Men nog njuter jag av verkligheten också, kanske mer nu när jag tänker i foton. Jag lägger märke till fler detaljer och kontraster, så jag är nog tacksam för "fotoögat".
Jättevackra foton som du bjuder på - som vanligt, min vän.
kramar från Poppins
Skicka en kommentar