.......... för första gången i år…koltrasten. Han sitter på ett hustak i skymmningen och sjunger så vackert att hjärtat fylls av glädje och värme. Jag sätter mig ner på vårfika-platsen utanför huset mot gatan och bara lyssnade och njuter. Tur att ingen ser mig för då hade de väl trott att......." nu har det brutit ut, nu sitter människan ute i den mörka kvällningen". Det gjorde jag i alla fall ett litet tag och lyssnade. Det är nog den vackraste och mest innehållsrika sång jag vet. Den bär på löften om den annalkande våren och sommaren…..och första gången är unikt.
Jag gick även en runda bland mina pallkragar och där ser jag att min vitlök som jag planterade i höstas har kommit upp och på en liten plätt växer ett tätt grön hår---det är gräslöken minsann. Oj, vad man blir glad och mår bra. Jag blir inspirerad och bestämmer att i morgon måste jag skola om mina fröer som står i köksfönstret för nu är det dags. Ha en skön vårkväll.