fotografi som har fascinerat mig sedan jag såg det första gången .
Det föreställer min svärfar Bror (han med uniformen i mitten) och hans syskon. Han var född år 1900 och var mitt i en syskonskara på tolv. Familjen bodde i ett litet hus i Vittsjö helt uppe i skogen i norra Skåne. Pappan dog tidigt så tillsammans med äldste sonen Sigfrid drog mamman försorg om alla barnen samt ett fosterbarn som också kom att tillhöra familjen. Tänk det var tider det. Jag tycker att kortet är så vackert och kärleksfullt
När jag träffade Bror första gången var han 80 år och bodde ensam i sitt hus med den stora trädgården som han brann för. Han var en riktig trädgårdsmästare med verkligt ”gröna fingrar”. Allt växte och frodades som han odlade.
Grönsaker var han bäst på. Potatis, lök morötter purjolök, rödbetor ja, allt växte och blev stort
i hans händer. Han skördade grönsakerna, köpte höns på torget och kokade ”hönsasoppa” som vad den godaste jag smakat.
Blommor fanns det också i massor hos honom, både sommarblommor och rosor. Aldrig var han så ung som när han fick arbeta i trädgården.
Vintern var ofta en svår tid för honom när han inte kunde var ute i sin älskade trädgård.
Vi var ofta hos honom och ”hjälpte” till inte alltid till hans belåtenhet, men ändå. Glömmer inte när man kom dit på hösten och det låg härliga knastriga äpplen på marken under det gamla äppleträdet.
Mitt intresse för trädgård var kanske inte så stort då som det är nu och ibland tänker jag att så roligt det hade varit att träffa honom nu (han dog 1992). Men så är det väl ofta.
Hur som helst minnet av honom har jag kvar i mitt hjärta för alltid.