Lättinspirerad som jag är så efter att ha läst Poppins mysiga inlägg om de vackra hattaskarna som hon köpt och efter en liten uppmaning av henne så kunde jag inte låta bli att plocka fram min egen gamla ärvda hattask och resväska. Hattasken är av svart papp med bruna skinnkanter. Den har legat uppe på min bokhylla väldigt länge och det var riktigt spännande att ta ner den igen och titta lite mer noga på den. Man blir som sagt hemmablind.
Poppins undrade i sin kommentar om jag inte hade någon gammal hatt som hör till. Tyvärr har jag inte detta, men jag har en nygjort halmhatt i gammal stil som jag köpte en gång på en knallemarknad. Jag blev så förälskad i den och köpte den på stående fot. Tyvärr har jag bara använt den en gång på en midsommarafton. Jag känner mig tyvärr så utklädd i hatt. Vi är väl inte så vana vid denna slags huvudbonad. För den lite äldre generationen var det ju ofta ett måste. Man var ju inte klädd utan hatt. Den är i alla fall fin tycker jag och den ligger alltid på en stol tillsammans med min svärmors gamla fina paraply och med den gamla resväskan vid sidan av. De står som vackert stilleben i hallen.
När man öppnar hattasken så ser man så fint den är arbetad på insidan. Den är klädd i ett knallrött bomullstyg med en vackert veckad ficka för nips i bakkanten.
Resväskan är också arvegods och av Läkarväsketyp fast resväska. Jag har fått slåss för den gamla väskan många gånger när mig närstående personer tyckt att "släng det gamla skräpet!!". Ack NEJ den får minsann bli kvar hos mig. Den har ett brunt tygöverdrag som man satte på den som skydd, men detta är så skört så det får ligga kvar inne i väskan.
Tillsammans med väskan och hatten så passar det gamla parapyet så bra. Här kan man ana sig till hur väskan ser ut inuti. Den består av två fack med en mellanvägg i papp med fickor och remmar. Den är helt fodrad av oblekt linnetyg med bruna skinnkanter. Det är otroligt vilket arbete man lade ner på saker och ting förr...inget hafs och slafs här inte!Ha en skön kväll. Har inte du något gammalt förmål som ligger och väntar på att bli återupptäckt? Ha det bra och i morgon är det fredag....igen!
Jag sitter här och utanför fönstret snöregnar det och blåser och är så vansinnigt tråkigt. Nu hoppas jag att det snart kommer en ny tid, en tid med ljus vilket jag tycker är viktigast. Värmen kommer säkert att dröja ett bra tag än. Julen är nu ett minne blott vilket är skönt. Det är väl konstigt, man längtar efter julgran, mörker och mys så länge och sedan kan man inte få det fort nog ur huset. Människan är egentligen en konstig figur. Jag försöker så gott det går att njuta av varje årstid.
Köpte i alla fall nya tulpaner för att göra det lite vårligt inne och det lyckades bra tycker jag. Få blommor kan sprida en sådan känsla omkring sig som just tulpanen. Buketten på bordet släpper in en försmak av ljuset och våren och den blommande tulpanen ute i rabatten är de första tecknen på att sommaren snart är på väg. Mmmmm!
....Nyårsafton med glädje, fest, raketer och ljus. När ett nytt år börjar blir jag alltid allvarlig och eftertänksam mitt i den glada festen. Vad skall hända. Vad skall det föra med sig för mig, min familj mina vänner, lilla Vera som precis börjat sitt liv. Tankarna snurrar tillsammans med bubblorna i champagneglaset. Man önskar så klart alla ett bra år, ett fint trädgårdsår för oss som har det intresset. Ett år där vi alla ska ta hand om varandra och vår miljö så gott vi kan.
Kvällen är sen och ljusen i granen håller på att brinna ner och ett nytt år har precis börjat.
Hoppas att ni har saknat mig....lite!? Det har varit en verkligen irriterande och långvarig förkylning med alla otrevliga ingredienser. Borta är den inte (snörvel!) heller utan den pågår även om det är lite bättre (host,host!). Under tiden har jag lästa alla era trevliga inlägg och försökt kommentera så gott det går, men inspirationen tryter när man inte mår bra. Jag har suttit i min stol med Jamie Oliver (hans kokbok..tro inget annat) i knät. Den boken är precis lika underbar som den ser ut....man bara njuter.
Idag har jag i alla fall varit utanför dörren ett tag även om det var råkallt. Jag tog kameran i handen och gick ut och besökte mina pelargoner på deras vinterläger. Det var några som blommade lite försiktigt. De ligger nog i startgroparna. När jag gick där och snackade med dem kände jag mig riktigt upplivad. Kan inte undanhålla er några bilder på "telningarna". Än och annan otäck bladlus hittade jag också som genast utrotades.
Helena
