En dunkel örtagård jag vet,
vars port jag ofta nalkas
den lockar med sin enslighet
när dagen börjar svalkas
Där inne dväljs min bäste vän
men jag vid porten dröjer än.
vars port jag ofta nalkas
den lockar med sin enslighet
när dagen börjar svalkas
Där inne dväljs min bäste vän
men jag vid porten dröjer än.
var afton kan jag höra
det sorla djupt och underbart,
när andra ljud ej störa.
Jag kunde nå det med min hand
men törstar än vid källans rand.
Jag vet en gammal väg att gå
när morgon åter randas
Den leder upp mot höjder blå
där lätt och fritt jag andas
Från kraft till kraft den vägen bär
men sällan, sällan går jag där.
8 kommentarer:
Jättehärliga bilder!
Sååå vackert! Vilka fina bilder du visar! Ingen höst hos dig ännu?
Kram Ninni
Var är den första bilden tagen, helt underbar övergiven trädgård?
Kram
från Genarp
Så poetiskt och vackert! Vart ligger denna hemliga trädgård? Ha en skön tisdagskväll. Kram Karin
Bilderna från min "hemliga" trädgård kommer från Frediksdals Friluftsmuseum och texten är psalm 530 i Svenska psalmboken....bedövande vacker tycker jag. Precis som det känns i hjärtat nu. Jag hade tänkt skriva om min hemliga trädgård på ett annat sätt men så hände något ledsamt så det fick bli så här istället
Verkligen vackert.
Tråkigt att läsa att något hänt som gör dig ledsen.
Stor kram
Bedövande vackert...ja precis! Visste inte vad jag skulle skriva så berörd blev jag! Så vackert och vilka underbart vackra bilder! Suck jag blir lyrisk.... TACK!!!
Kram Annie
Så vackert och vemodigt. Bilderna tillsammans med de vackra orden berör verkligen.
Många kramar från Poppins
Skicka en kommentar