Alla har vi väl något hemma som följt oss genom livet. För ett tag sedan bloggade jag om Farmor skåp och nu vill jag visa en annan liten sak som jag värdesätter mycket Det är en liten figurin som föreställer en liten söt knubbig pojke som drar av sig sin strumpa. Jag kommer ihåg att jag var så fascinerad av den när jag var liten. Den fanns hos min mormor. Den var som en liten docka men ändå inte. Den gick ju inte att leka med precis och det vet jag att jag hade lust till. Den gick vidare till min mamma och sedan till mig. 
Ibland är det väl egentligen ganska obetydliga saker som man fäster sig vid men det vet jag att jag skulle sakna den väldigt mycket om den plötsligt skulle försvinna.
.........och här har han hittat sin plats hemma hos mig.
6 kommentarer:
Åh, vilken söt liten figurin! Och vad roligt att få nåt sånt som går i arv. Vad kul det måste vara också att ha ett gammalt foto på din mormor och samma figurin - det blir så mycket mer värt då, eller hur? :-)
i min vackra värld: Ja är det inte så att man behöver banden bakåt för att kunna se framåt. Det ger en känsla av trygghet eller hur?
Så koselig figur. Det er akkurat som meg selv og ting jeg har fått fra min mormor. Ting som jeg elsket som barn har nå funnet plass i mitt hjem. Ha en fin, fin mandag:o)
Så søt!
Tror min mor og far har en lignende, men ikke så stor...
Enda flottere når en tenker på at den har gått i arv også!
Ha en fin uke!
elin1976: och karna: Man säger ju att man inte skall hänga upp sig på saker, men vissa föremål kan man bara inte låta bli att älska. Ha en fin vecka ni också.
Skicka en kommentar