Idag sken faktiskt solen det mesta av dagen, även om det kom några skurar emellanåt. Jag fick i alla fall börja klippa min stora långa ligusterhäck och även den lilla buxbomshäcken som skulle klippas för första gången på riktigt. Jag klipper förhand eftersom jag inte riktigt mäktar med den tunga maskinsaxen och dessutom är det så lätt att klippa fel med den. Jag har en jättebra, lätt och skarp (märkte jag nog när jag skar mig på den så blodet rann) häcksax från Fiskars.Bilden är från vårt uterum mot den nyklippta häcken och man ser även min egenhändigt ommålade IKEA trädgårdsmöbel. Snyggare grön än brun tycker jag. I förgrunden ser man den stora New Dawnrosen som växer på pergolan.

Den lilla buxbomshäcken blev väl Ok tycker jag. Innanför den har jag två blå kantnepeta, en mörkblå stäppsalvia, en vit pilört och de sorgliga roserna mot planket. En mörkblå fjärilsbuske står inne i hörnet tillsammans med några funkia vid fötterna. Jag har även planterat vita doftliljor som börjar komma upp. De var så fantastikt fina och doftade underbart i fjol.

Denna bilden är uppifrån planket och ner mot gatan. Här ser man hela trädgården på denna sidan av huset. Det är här vi är mest. Till vänster ser man kryddträdgården som vi anlade i våras.......

..... och som verkligen har växt till sig. Den blev faktisk precis som jag tänkte mig att den skulle bli.

På den andra pergolastolpen mittemot New Dawn växer en mörkrosa ros Etude tillsammans med en vit klematis och har ni sett så konstiga blommor den har. Antingen är den sjuk eller så har den muterat. Vad tror ni?

Nere vid gatan blommar stockrosen så fint. Har lyckats hitta en färg som går bra ihop med det röda teglet på huset.
När man går tillbaka upp genom trädgården så kan man "beundra" mitt gula hörn. Denna bit av rabatten har ordnat sig själv. Från början hade jag busken i mitten som är gulblommande med fina röda och svarta bär på hösten. Vet inte vad den heter men den är jättebra i buketter. Sedan hade jag den gräddvita dagliljan som är importerad direkt från England av en kompis på jobbet. Nunneörten och ringblommorna har kommit dit av sig själv och det har blivit riktigt fint. Gult är annars inte min favoritfärg.
Fick hänga in min vita petunia i växthuset när det blåste och regnade så väldigt. Här klarar den sig bättre och hänger så fint i taket.
I tisdags när jag och grannen E var i Båstad och tittade på växthus så hamnade vi på vägen hem på en plantskola i Ängelholm och där hittade jag denna lilla skönhet. En klarblå tremastarblomma.


På midsommarafton hade vi som traditionen bjuder fest för några av våra vänner. Detta har vi haft i många år och det är så trevligt. Bland dessa vänner finns väninna A som hade med sig en present bestående av de jättefina tallriksunderläggen med pelargonbild på. Det är en kvinna som vet vad en pelargontokig person som jag blir glad för. Se så fint det blev på köksbordet.
Så här ljuvligt fin är pelargonbilden som det är en ren fröjd att titta på.



Här finns även detta kort som jag titta på ofta där det står "Det är aldrig försent att göra något av sina drömmar" Det kan man tänka på ibland.
Här har jag även dessa två kylskåpsmagneter. Den ena som jag fått av väninna A som tyckte den passade in på mig. "Den som äger en trädgård och en boksamling saknar intet" citat av Cicero. Den andra som jag köpt själv är en bild på kronprinsessan Margareta som skapade trädgården på Sofiero. Hon var så vacker och begåvad och stor kärlek glödde mellan henne och Gustav VI Adolf.
På frysskåpsdelen finns också lite av varje bl a denna........
....söta underfundiga katt och.......
.....denna bild förställande ett antal måshuvuden som är gjorda i keramik och monterade på en trätavla. Håll med om att den är rolig.
På övre delen finns två fina fågelbilder med blåmesen på julljuset och den ätande gråsparven.
I måndags en skön lagom varm sommardag gjorde maken och jag en utfärd till Krapperup Slott som ligger strax söder om Mölle och Kullaberg. Sätesgården Krapperup är känd sedan tidig medeltid. Det nuvarande slottet uppfördes vid mitten av 1500-talet och ligger omgivet av en vacker park. 


'Schneewittchen' var verkligen en vacker rent vit ros. Står på min önskelista om jag bara kunde få bukt med mina rosenodjur i trädgården. 

Den stora dammen med yviga ormbunkar och vit astilbe längs kanten böjer sig ner i vattnet och ger ett rent trollskt intryck. 
En stor väldig ask sträcker sina grenar mot himlen. Står man under den är det nästan svindlande. Tanken på att storleken på ett träds krona motsvarar rötterna i jorden är väl fascinerande.



Varje födelsedag, jag fyller år i augusti, fick jag en födelsedagsbricka på sängen och där fanns alltid några rosenknoppar i en liten vas. Det är ett starkt minne jag har av de små rosenknopparna som doftade så underbart.
På hösten när vi åkte ut på landet och hem med bussen på kvällen hade man alltid en liten bukett av de sista lite frusna rosenknopparna som forfarande fanns kvar. Det blev ett litet sommarminne på köksbordet i stan.
Senare när vår familj flyttade till Skåne så var det första mina föräldrar byggde vid vårt nya hus en pergola med New Dawnrosen som växte lika stort och mäktigt som den första. Min pappa var mycket intresserad av rosor och hade många olika sorter men det var New Dawnrosen som var hans skötebarn.
När jag gifte mig och fick ett eget hus med trädgård så övertalade jag pappa att bygga en pergola till oss också och på den växer New Dawnrosen. Jag tror att jag skulle ha svårt att tänka mig en trädgård utan sällskap av denna vackra tacksamma ros.
Ofta både till fest och till vardags tar jag in den som dekoration på bordet tillsammans med andra blommor från trädgården. Vackrare buketter kan man inte ha.
Vacker som en marsipanros. När jag sitter och tittar på mina blommande rosor och känner deras doft kommer minnena från min uppväxt, mina föräldrar och deras intresse för trädgård och allt som växer tillbaka till mig.



