
Tänk en hel korg med gamla spetsar och band och en bunt med ljuvliga blå och vita grytlappar.

Tänk en hel korg med gamla spetsar och band och en bunt med ljuvliga blå och vita grytlappar.



Det positivaste med denna blöta sommar är att de mesta i trädgården växer som bara den och när solen visar sig är det sååå fint! Karin A undrade i sitt senaste inlägg hur det ser ut i våra trädgårdar. Så här ser det ut i min.

Här blommar röd solhatt (jättefavorit) tillsammans med vit rosenstav och några alunrot.
Här har jag en vit solhatt som nästan är ännu finare än den röda. Jag älskar när den fäller ner de vita kronbladen. Här står den tillsammans med en rosenböna som klänger i ett egenhändigt tillverkat torn av armeringjärn.
I den rosa delen av rabatten blommar malva och fackelblomster.
Igår fyllde vänninan L år och jag uppvaktade henne med en "Skördelåda" bestående av : en påse potatis som vi köpte direkt av bonden på en åker utanför Ramsjö på Bjärehalvön när vi var ute och åkte en dag. Sedan innehöll den hemmaodlad rödlök och squash, hemmabakat valnötsbröd och tre smakburkar med marmelad på dels Äpple, aprikos och ingefära, Kiwi, grape och lime samt Rabarber och jordgubbar. Med i lådan låg även en bok som heter "Tankar om mode" som egentligen var den ursprungliga presenten och passar L eftersom hon sysslar med sådant.
.....för nästa oväder. Är detta riktigt klokt? Allt som är löst i trädgården av pelargoner och andra växter har förflyttats in i växthuset så nu går det inte att sitta där och mysa för tillfället. Det har regnat som bara den i ett par timmar nu, men sedan skall det väl börja blåsa också vad jag förstår.
Jag har aldrig brytt mig så mycket om vädret tidigare men nu känner jag mig helt fixerad, står och spanar i fönstret och ändå finns inget att göra åt eländet. Än så länge är det ju "bara" trädgården som jag oroar mig för. Vi har ju inte drabbats av översvämmning eller något sådant så man skall väl inte klaga.
Får glädja mig åt dessa små skönheter som jag hann fota innan regnet. Detta är sommarljus (frösådd). Den är otroligt vacker och graciös och svävar som en fjäril över de andra växterna i rabatten. Än så länge har det inte kommit så många blommor men de finns fler knoppar så jag ser fram emot när alla blommar.
En annan positiv överraskning är den ettåriga doftlupinen som jag också sådde i våras och den är bara så fin, med många färgskiftningar från blått, lila till gult och guld.
Till slut vill jag visa denna söta lilla kanna som jag hittade i Båstad på Design House Stockholm Outlet. Tänk att det finns outlet från ett sådant ställe. Många fina saker, men jag föll för den lilla kannan som just för tillfället pyntar vårt badrum.

Kombinationen av husens färger och blommorna är fantastiskt.
Den orange cykeln utgör verkligen en häftig brytning.
Gatan är kullerstenbelagd vilket understyker det skånska samt att flera av husen är byggda i korsvirke i svart och vitt eller rött och vitt.
Här ligger den berömda firman som tillverkar och har tillverkat så vackra och berömda mattor. Den startades av Märta Måås-Fjetterström och vars mattor till och med finns på slottet i Stockholm har jag för mig. I huset finns en butik där man kan om man är "stadd i kassa" köpa eller beställa mattor eller köpa något litet kort eller annat som man har råd till.
Det är så vackra så de kunde ligga på en gräddtårta. Det var en lugn vandring längs Agardtsgatan nu när tennisveckan är avslutat och de flesta rest hem.
Här på Råshults södergård i Stenbrohults socken föddes Carl Nilsson Linnaeus på försommaren 1707 "mellan växtmånaden och blomstermånaden, då göken utropat sommaren, då träden stod lövade men före blomningstiden" som han själv skrev senare. Den ursprungliga lilla stugan som Nils Linnaeus kom till som nygift komminister brann ner till grunden och ersattes av det nuvarande huset någon gång 1730 - 1780. Trots att Linné aldrig varit i det nuvarande huset kan man stark förnimma hans närvaro ändå. Fantasin sätts snabbt i rörelse och man kan se för sig den natt han kom till världen. Familjen bodde här i två år då Nils blev kyrkoherde i Stenbrohult som ligger en halv kilometer därifrån och familjen flyttade till prästgården där.
Det lilla låga huset med grästäckt tak och kullerstensgård väcker nyfikenheten. Man vill försöka upptäcka fotspåren av Linné och som Karin Berglund skriver "...att Råshult är ett titthål in i historien".
Inne i den lilla stugan kan man lätt föreställa sig prästfamiljen med Nils vars stora intresse var trädgården och Christina som bara kunde se ett yrke för sin lille son och det var att bli präst. Man kan väl föreställa sig hennes irritation när fadern gärna tog med sig sonen Carl ut i trädgården. Han skriver om fadern " att denne gick sin värld sakta igenom, besvärade ingen och nöjd med sin lott. Hans nöje var att inrätta och sköta sin trädgård med många slags fruktbärande träd och många olika växter".
Så fort de nygifta flyttat till Råshult började han anlägga en liten trädgård. Han tyckte mest om vackra blommor och hans hustru Christina som inte sett något sådant förut blev förtjust. I trädgården hade Nils " med egen hand gjort en upphöjning som ett runt bord med sängar runt omkring och planterade med örter och buskar så det såg ut som gäster kring ett dukat bord, där blommorna föreställde maträtterna".
Kronärtskockans taggiga huvud står så vackert mot den väderbitna gärdsgårdstören.
Topplök (tror jag att det är) vrider sig i spiraler och ser ut som moderna konsverk.
Trädgården är inhängnad av vacker gammal gärdsgård, vackrare avgränsning till en trädgård kan man knappast tänka sig. Innanför står massor av blå riddarsporrar......
...och på utsidan den vita enkla röllekan.
"Hur smakar höet i kons eller fårets mun? Vad är godast - att få en torkad smultronplanta mellan tänderna eller en doftande gulmåra? Frågan ger sig själv när alla de vackra, doftande örterna faller i drivor för slåtterfolkets liar på Råshults ängar." Linné skrev Om Smålands Historia 1770 "...att ängarne mer likna de härligaste lundar och blomsterrikaste trädgårdar, än det de själve äro."
Nere vid Stenbrohults kyrka som inte är den som Nils predikade i utan en kyrka som uppfördes 1828-1830. Biskopen i Växjö Esaias Tegnér beslöt att riva den gamla mörka medeltidskyrkan och uppföra en ny (en s.k Tegnérlada). Det enda som finns kvar av den gamla kyrkan är några frilagda grundstenar vid Nils och den yngre brodern Samuel grav. På kyrkogården finns en källare bervarad som låg under ett av uthusen till den gamla prästgården. På kyrkogården står denna stay av den unge Linné utförd av Gerda Springchorn (1948).
"De släte åkerfälten omgiva denna Kyrka på alla sidor utom den västra, där Möklen utsträcker det klara vattnet." Vita Caroli Linnaei utgiven1957. En vandring rund på denna ort en sommarkväll i juli ger glädje och inspiration och jag hör för mitt inre öra Linnés röst när han säger "Jag såg den oändlige, allvetande och allsmäktige Guden på ryggen, då han gick fram, och jag hissnade." Systema naturae 1758.
Jag håller med honom och vill dela med mig av denna upplevelse till er.
Källa och inspiration är Karin Berglunds bok "Jag tänker på Linné. Han som såg allt"