Är det synd om mig.......eller??

Lagom till midsommarafton fick jag en fin sommarförkylning....inte kul. Festen kunde i alla fall genomföras som planerat....hoppas bara att ingen av gästerna fick en förkylning i midsommarpresent av mig för det var verkligen inte meningen.
En trevlig midsommarfest (inomhus) blev det som vanligt och alla verkade nöjda med de hembakade brödet, citron-och vinbärsnubben och de hemmafixade sillarna. Usch... så skrytigt det låter, men jag tycker det är roligt att göra det jag kan själv.



Nu sitter jag i alla fall här i trädgården i skuggan under katsuraträdet (ja, så stort det har blivit). Det är inte så väldigt synd om mig (det kunde varit värre) med fika, hembakad rabarbermuffins och en mysig tidning att läsa.



Över huvudet bildar de vackra hjärtformade katsurabladen ett vackert grönt tak.



När man sitter så här och tittar runt ser man detaljer som man annars bara springer förbi. Så fin och grå den gamla stolen blivit med åren. Ännu hänger den ihop om man tar i den försiktigt.



Vilken tur att de självsådda digitalisen blev vita i min vita rabatt. Rosen heter 'Old Schneewitschen'.



Som det växer i rabatterna. Regn, sol och lite gödning i våras gjorde susen......men häcken behövs klippas ser jag. Det får jag göra när näsan slutat rinna och det inte är sååå varm.



De första späda grönsakerna (lök och squash....halleluja!) är skördade. Härligt.

Lyfter jag blicken upp mot den blå himlen så ser jag att fortarande svävar det sockersöta, doftande rosor.......så så där jättesynd är det inte om mig.