fotografi som har fascinerat mig sedan jag såg det första gången .
Det föreställer min svärfar Bror (han med uniformen i mitten) och hans syskon. Han var född år 1900 och var mitt i en syskonskara på tolv. Familjen bodde i ett litet hus i Vittsjö helt uppe i skogen i norra Skåne. Pappan dog tidigt så tillsammans med äldste sonen Sigfrid drog mamman försorg om alla barnen samt ett fosterbarn som också kom att tillhöra familjen. Tänk det var tider det. Jag tycker att kortet är så vackert och kärleksfullt
När jag träffade Bror första gången var han 80 år och bodde ensam i sitt hus med den stora trädgården som han brann för. Han var en riktig trädgårdsmästare med verkligt ”gröna fingrar”. Allt växte och frodades som han odlade.
Grönsaker var han bäst på. Potatis, lök morötter purjolök, rödbetor ja, allt växte och blev stort
i hans händer. Han skördade grönsakerna, köpte höns på torget och kokade ”hönsasoppa” som vad den godaste jag smakat.
Blommor fanns det också i massor hos honom, både sommarblommor och rosor. Aldrig var han så ung som när han fick arbeta i trädgården.
Vintern var ofta en svår tid för honom när han inte kunde var ute i sin älskade trädgård.
Vi var ofta hos honom och ”hjälpte” till inte alltid till hans belåtenhet, men ändå. Glömmer inte när man kom dit på hösten och det låg härliga knastriga äpplen på marken under det gamla äppleträdet.
Mitt intresse för trädgård var kanske inte så stort då som det är nu och ibland tänker jag att så roligt det hade varit att träffa honom nu (han dog 1992). Men så är det väl ofta.
Hur som helst minnet av honom har jag kvar i mitt hjärta för alltid.
8 kommentarer:
Vilken fin skildring av dina minnen av honom. Tänk vad mycket man skulle vilja prata eller bara se tillsammans med någon som gått bort. Man är aldrig klar, det är bara att inse.
Må så gott
/Karin
Visst är det härligt med äldre människor som man kommer nära, de har så mycket visdom att förmedla.
Min svärmor var en sådan person, hon lärde mig jättemycket om gamla tider, Signe som hon hette blev 92 år. Vi pratar ofta om henne både min man och jag, men även mina flickor som hade en jättefin kontakt med sin farmor. En underbart härlig bild du visar, och en härlig blogg du har. Torprosen
Vad fin och kärleksfullt du skriver om din svärfar. Kan föreställa mig hans fina, uppvuxna trädgård.
Ha den fin vecka!
Bror - ett minnen från flydda dar och ändå nära för dig och mig som tänkte på de mina i himmlen! I dag vet jag ingen som heter Bror, eller Syster för den delen som min farmors syster hette - kanske var det ett tidstypiskt namn när barnaskarorna var stora och graviditeterna avlöste varandra och det inte fanns någon samhällstrend om att man skulle söka att vara så unik som möjligt -vilket så klart har både fördelar och nackdelar.
Dina bilder av Bror ger mig associationer om vacka välanvända händer, något knotiga, stora men som vittnar om livet så som det hade tett sig. Med åldersfläckar, kanske ärr och gulnande naglar. Vackert, sorgligt och livsbejakande på en och samma gång. Tänk att han odlade sin trädgård in i det sista - så som Voltair bad oss göra! Kram denna vintervita dag även i stockholms innerstad!
Anne i Birkstan
Det var vackert! Tänk om någon skrev så vackert om oss sen när vi är borta :)
Hej Lusthuset - vem du nu är. Ser att det finns bilder på Hannus blogg från vår trädgård i Rögle. Framgår detta på nått sätt?
Gunilla Bengtsson
www.rolfrogle.se
Vilket fint inlägg! Det får mig att tänka på mina släktingar som inte finns i livet längre. Kanske de tidigare generationerna hade en annan respekt för jorden och vad den kunde ge. De hade kunskap och kärlek som de använde i täppor och trädgårdar. Det beror kanske på att vi idag tror att all mat kommer från ICA och att det alltid ska finnas mat på bordet där hemma.
Fotot på syskonskaran är verkligen underbar!
kramar från Poppins
Vilket underbart inlägg. Du berättar så fint och kärleksfullt, både i ord och bild, att Bror i sin trädgård blir alldeles levande. Ja, tänk så roligt det skulle ha varit att ha haft det utbytet idag, men han har ändå lämnat många fina minnen hos dig. Kram/Eva
Skicka en kommentar