Äntligen kom dagen som jag väntat på länge nämligen när jag skulle få träffa lilla Vera för första gången. Hon är två månader gammal och gudomligt söt som ju alla små babyflickor är. Hon är dotter till en av mina käraste väninnor som bor i Stockholm nuförtiden, vilket gör att vi tyvärr inte träffas så ofta som man skulle vilja.Det var en mörk och verkligen höstig dag så jag gjorde det så mysigt jag kunde och tände många ljus i matsalen när vi åt en middag bestående av grillad kyckling med potatisgratin och sallad och ett glas gott rödvin till (tyvärr inte till den ammande mamman). Till kaffet tände vi en brasa och åt äpplekaka. Alla verkade nöjda och glada.
Ljuset brann så vackert framför den gamla estniska ikonen.
Under middagen fick jag chansen att ge dem koftan som jag knåpat ihop till den lilla under sommaren. Jag hoppas att den kommer att klä henne när hon blir så stor att den passar henne. Nu var hon ju för liten.
Här ligger hon och sover så stilla som "Prinsessan på ärten". Vilka vägar kommer dessa små fötter att vandra på kan man undra?Ha en bra höstvecka.
9 kommentarer:
Men vilken söt Vera! :) Förstår om det var mysigt att träffa henne och väninnan. Alltid lika efterlängtat att träffa vänner som inte bor i närheten (en av mina närmaste väninnor och hennes sambo bor på Irland). Vilken ljuvligt söt kofta! Kram
Ja, vilken liten prinsessa! Med kloka ögon redan.
Och tänk vad fin din röda kofta blev. Du kanske har fått blodad tand för stickning nu?
kramar
Vilken mysig dag!
Tänk att få bekanta sig med en ny liten underbar människa.
Beundrar din fina tröja och mössa, en sådan gåva uppskattas mycket när man vet att givaren suttit och handarbetat ihop den själv.
Sist (och kanske minst), vilka rara fossingar!
Kram
Sicken liten sötnos...hon kommer att bli sååå fin i tröjan och mössan.Det är så mysigt med små bebisfötter =)
Kram!
Vilka jättesöta bilder på lilla söta Vera. Koftan var också söt. Nu ska jag tack och lov jobba två halva dagar, onsd-torsd.
Kram
baglady från Genarp
Ljuvlig..... vilka vackra ögon, hon ser fundersam ut... Så bra koftan blev som du stickade, måste varit en uppkattad gåva =) Jag har läst ikapp mig lite och ser att du varit vid Aril. När vi var på vår Skåneresa passerade vi det lilla samhället och det är ju bara så vackert..... dit vill jag åka igen. Ha en bra vecka 8`)
alla: Tack för alla goa kommentarer. Jag har knappt hämtat mig från mötet med den lilla söta flickan. Man kan inte hjälpa att man tänker på allt som hon förhoppningsvis kommer att uppleva i sin tid och också hoppas att allt går vägen för henne. Världen idag ser ju inte alltid så ljus ut. Man inser ju allvaret i dessa frågor när man ställs öga mot öga men en ny liten människa. Tack för att ni var med och delade mötet med Vera med mig. Ha en skön helg. Kramar till er allesammans.
Vilken liten goding och hon blir om möjligt ännu sötare när hon får på sig ditt stickade set....så gulligt!
Härligt med rött....titta de små fötterna....tänk att vi också har varit så små en gång...ofattbart!
Nu får du ha en trevlg helg...kram
clara: Ja är hon inte för söt! Fötter och händer på en sådan liten människa kan jag bara inte se mig mätt på. Rena underverket. Jag ser fram emot andra små projekt som jag kan göra till henne. Har en liten miniWaldorfdocka som jag gjorde en gång och den tänker ge henne. Kan det inte vara roligt att sy dockkläder, det har jag inte gjort sedan jag var barn själv. Ha en skön helg du med. Kram.
Skicka en kommentar