Regnet från i morse drog bort och med det de sista resterna av helgens tunna snötäcke. Solen bröt fram och förgyllde de sista gula bladen som ännu inte fallit till marken. Vattendropparna hänger som kristaller i ormhasseln som snurrar och kråmar sig i det bleka solljuset. Luften är kall och lätta snöflingor faller sakta till marken igen.
I natt kom så den första snön även till oss här nere i Skåne. Man möter anblicken med blandade känslor. Snö ljusar upp natten och gör skogen vacker, men barmark är ändå "bekvämare". Ingen halka och slask som det oftast blir här nere. Vi bestämde oss i alla fall att ta vara på tillfället att gå en härlig promenad i en av Helsingborgs vackra bokskogar, Pålsjö skog som ligger strax norr om centrum. Vi började vid gamla Pålsjö kvarn som är fint bevarad och som ligger helt nere vid strandvägen. Kvarnen som är en vattenkvarn är uppförd 1824 men med rötter tillbaka i 1600 -talet
Under sommaren serveras här kaffe och hembakade kakor i den gamla trädgården.
....ett riktigt sött rosa slott som ligger i en vacker park omgiven av gräsmattor bokhäckar och stora rhodondendronbuskage. Slottet uppfördes 1676-1679. Under slaget vid Helsingborg hade Magnus Stenbock sitt högkvarter här. Parken runt slottet anlades på 1760-talet.
På baksidan av slottet finns en vacker buxbomsparterr, konstfärdigt klippt.
Här går en av Helsingborg mest populära promenadstråk förbi dvs. Landborgspromenaden som sträcker sig från Raus kyrka i söder och går genom hela Helsingborg och slutar i norr ute vid Sofiero Slott.
Utsikten längs promenadvägen är fantastisk och bänkarna många att sitta och njuta på även om man just idag inte kände sig direkt sugen att slå sig ner på en av dem.
En promenad genom Pålsjö skog avslutas alltid med att man tittar till och kanske matar änderna i dammen vid kyrkogården. Jag har alltid gillat fåglar och speciellt gräsänder (... och höns!) där de vackra hannarna ligger och guppar i det blanka vattnet.
Väl hemkommen från promenaden som även innehöll en fika vi stranden (...i bilen faktiskt) så klippte jag ner min guldhumle och band en liten krans av de vackra kottarna och den hänger nu på dörren till köket.
Dessa gamla söta burkar hittade jag idag vid städning i mitt köksskåp. De kommer nog från min svärfars hem. Tänk att Koopertiva föreningen i Helsingborg (de kommer därifrån) på den tiden tillverkade egna burkar för kryddor. 
Ute ruskar vinden ner de sista löven från träden. Min fjärilslavendel står så tryggt i sin korg med rodnande murgrönerankor kring fötterna. Riktigt fint att titta på innifrån.
I fönstret vaktar ängeln över huset så det inte blåser bort i den hotande stormen. Hoppas att det inte blir så farligt. Ha en skön helg allihop med mysig avkoppling för det tänker vi ha. Tända brasan och äte en hemmabakad pizza (vårt fredagsgodis) och dricka ett glas vin och försöka strunta i ovädret ute.
Dagens program ägnades åt lavendel och var ett intressant och spännande möte med det lavendelodlande paret Lena och Amir Najafi från Blekinge. De båda träffades på trädgårdsskola, Lena från Karlskrona och Amir med rötter i Persien och de tröttnar aldrig på lavendel.
Jag passade på att "låna" receptet på lavendelskorpor som visades i programmet. Det tänker jag försöka mig på att baka vid tillfälle. Receptet följer nedan.
Ett hjärta är vi alla födda med. Vi har två händer, två fötter, två ögon men bara ett hjärta. Detta hjärtat skall förhoppningsvis hålla oss igång under ett långt liv. Mitt hjärta klappar även för alla små barn som har det svårt, alla djur som behandlas illa och för vår hårt prövade jord. Hoppas att alla ville känna i sitt enda klappande hjärta att vi måste vara rädda om och vara tacksamma för allt det fina vi har fått.
.......Jo, det skall jag berätta. Jag växte upp i Stockholm och när jag och min bror var små så hade vi ett sommarhus på Ingarö. Det var ett gammalt hus som en gång i tiden flyttades från Värmdön. Där kallades det för Kråkslottet vilket inte var så passande tyckte vi dels därför att det ju inte var något slott och särskilt mycket kråkor var det inte heller. Vi bodde där och stormtrivdes varje sommar, det var rena drömtillvaron för ungar som vi. En liten sjö att bada i, en stor härlig skog att leka i och massor med kompisar. När vi flyttade dit så låg huset bokstavligen inne i skogen. Det var massor av granar och tallar som hotade att fullkomligen kväva det lilla röda huset. Mina föräldrar som var energiska personer började röja skog runt huset och det blev mycket timmer och massor av stubbar att gräva upp. Min fiffiga pappa skar till ovanstående träpinne och alla strecken är antalet stubbar som tagits upp på tomten. Som ni ser är det ganska många och namnet på huset gav sig själv så småningom Stubbhult.
Hemma i köksfönstret har jag hängt upp mina ljuslyktor vilket ger ett härligt ljus tillsammans med mina ständigt blommande orkidéer.
Utanför köksfönstret har vi ett litet höststilleben att titta på innifrån.
Önskar alla en skön och avkopplande och vacker Allhelgonahelg då vi kan tänka på alla dem som inte är med oss längre utom i våra tankarna.
Hoppas att alla får en bra vecka.
