
Här på Råshults södergård i Stenbrohults socken föddes Carl Nilsson Linnaeus på försommaren 1707 "mellan växtmånaden och blomstermånaden, då göken utropat sommaren, då träden stod lövade men före blomningstiden" som han själv skrev senare. Den ursprungliga lilla stugan som Nils Linnaeus kom till som nygift komminister brann ner till grunden och ersattes av det nuvarande huset någon gång 1730 - 1780. Trots att Linné aldrig varit i det nuvarande huset kan man stark förnimma hans närvaro ändå. Fantasin sätts snabbt i rörelse och man kan se för sig den natt han kom till världen. Familjen bodde här i två år då Nils blev kyrkoherde i Stenbrohult som ligger en halv kilometer därifrån och familjen flyttade till prästgården där.

Det lilla låga huset med grästäckt tak och kullerstensgård väcker nyfikenheten. Man vill försöka upptäcka fotspåren av Linné och som Karin Berglund skriver "...att Råshult är ett titthål in i historien".


Inne i den lilla stugan kan man lätt föreställa sig prästfamiljen med Nils vars stora intresse var trädgården och Christina som bara kunde se ett yrke för sin lille son och det var att bli präst. Man kan väl föreställa sig hennes irritation när fadern gärna tog med sig sonen Carl ut i trädgården. Han skriver om fadern " att denne gick sin värld sakta igenom, besvärade ingen och nöjd med sin lott. Hans nöje var att inrätta och sköta sin trädgård med många slags fruktbärande träd och många olika växter".

Så fort de nygifta flyttat till Råshult började han anlägga en liten trädgård. Han tyckte mest om vackra blommor och hans hustru Christina som inte sett något sådant förut blev förtjust. I trädgården hade Nils " med egen hand gjort en upphöjning som ett runt bord med sängar runt omkring och planterade med örter och buskar så det såg ut som gäster kring ett dukat bord, där blommorna föreställde maträtterna".

Framför huset finns en stor "kålgård", en gammaldags grönsaksodling lik den på Linnés tid. Här finns många olika grönsaker, kryddor, humlestörar och blommor.

Kronärtskockans taggiga huvud står så vackert mot den väderbitna gärdsgårdstören.

Topplök (tror jag att det är) vrider sig i spiraler och ser ut som moderna konsverk.

Trädgården är inhängnad av vacker gammal gärdsgård, vackrare avgränsning till en trädgård kan man knappast tänka sig. Innanför står massor av blå riddarsporrar......

...och på utsidan den vita enkla röllekan.

"Hur smakar höet i kons eller fårets mun? Vad är godast - att få en torkad smultronplanta mellan tänderna eller en doftande gulmåra? Frågan ger sig själv när alla de vackra, doftande örterna faller i drivor för slåtterfolkets liar på Råshults ängar." Linné skrev Om Smålands Historia 1770 "...att ängarne mer likna de härligaste lundar och blomsterrikaste trädgårdar, än det de själve äro."
Nere vid Stenbrohults kyrka som inte är den som Nils predikade i utan en kyrka som uppfördes 1828-1830. Biskopen i Växjö Esaias Tegnér beslöt att riva den gamla mörka medeltidskyrkan och uppföra en ny (en s.k Tegnérlada). Det enda som finns kvar av den gamla kyrkan är några frilagda grundstenar vid Nils och den yngre brodern Samuel grav. På kyrkogården finns en källare bervarad som låg under ett av uthusen till den gamla prästgården. På kyrkogården står denna stay av den unge Linné utförd av Gerda Springchorn (1948).
"De släte åkerfälten omgiva denna Kyrka på alla sidor utom den västra, där Möklen utsträcker det klara vattnet." Vita Caroli Linnaei utgiven1957. En vandring rund på denna ort en sommarkväll i juli ger glädje och inspiration och jag hör för mitt inre öra Linnés röst när han säger "Jag såg den oändlige, allvetande och allsmäktige Guden på ryggen, då han gick fram, och jag hissnade." Systema naturae 1758.
Jag håller med honom och vill dela med mig av denna upplevelse till er.
Källa och inspiration är Karin Berglunds bok "Jag tänker på Linné. Han som såg allt"