Igår när jag tittade ut genom fönstret såg jag den lilla söta rödhaken hoppa runt i mina pallkragar. Det är min älsklingsfågel. Den är så söt och nätt. Jag blev så glad när jag såg den, kände värmen stiga upp inom mig. Kan man känna kärlek till en liten fågel i så fall gör jag det. Jag kände mig uppiggad och glad.I morse när jag gick ut efter tidningen så ligger det en död rödhake på gatan. Så ledsen jag blev. Det behöver ju inte vara samma men det var så sorgligt ändå. Så här sitter en vuxen människa och fäller tårar över en liten död fågel. Är det tokigt eller...?
Den fina bilden är ett akvarell av Lars Jonsson som jag fotograferade när han ställde ut i Pumphuset 2006.
5 kommentarer:
Tokigt? Nej, inte alls, klart man blir berörd. Och ibland behöver vi få ut lite sorg ur systemet och en liten rödhake är en lika bra anledning som något annat att fälla en tår över... Jag blir ofta ledsen över när djur far illa eftersom de är så hjälplösa.
Trodde först att det var en liten skiss som du gjort. Den är jättesöt!
kram
poppins: Jag känner mig smickrad att du trodde att jag gjort den fina skissen. Man tackar. Lars Jonsson är ju en fantastisk fågelmålare och skissen med rödhaken är underbar. Ja den lilla fågeln har tagit sin plats i det stora kretsloppet för jag bar den i min hand och lade den i trädgårdstunnan. Den var så pytteliten. Engelsmännens julfågel nr. 1. Ha en skön helg. Kramar.
Inte konstigt att bli berörd när man först reflekterar över något och betraktar den som söt och sedan hittar den död. Spelar nog ingen roll om det är en rödhake, något annat djur eller....Jag tror hjärnan (kanske omedvetet) reagerar så att den tror att det är samma fågel.
Skissen är verkligen fin, förstår om du gillar den. Kram
Det är inte det minsta tokigt.
Jag tycker fåglar är som små budbärare som väcker tankar och känslor, precis som om de kommer med en liten hälsning av något slag.
När jag bodde hemma fortfarande så var det en liten rödhake som faktiskt satte sig i min hand i trädgården. Vilken känsla!
Underbar akvarell, jag trodde också att det var du som målat den först.
Kram
karin a och trollmor; Rödhaken är väl den underbaraste lilla fågel man kan tänka sig. Liten rund kropp med sitt roströda bröst, smala ben och små svarta ögon. Jag kan inte se mig mätt på denna fågel. Blir så lycklig när jag ser den i trädgården, tyvärr händer det inte så ofta. Kramar till er båda och tack för goa kommentarer.
Skicka en kommentar