Mölle

I söndags sken höstsolen från en klarblå himmel och maken och jag bestämde oss för att göra en liten tur till Mölle.

Mölle en är en fin liten fiskeby med ett verkligt storslaget förflutet. För hundra år sedan var Mölle en lyxbadort med hektiska nätter och frigjort badliv. I dag är Mölle en slumrande idyll på Kullaberg spets med en bebyggelse som känns lite främmande för Mölle av idag utan snarare tillhör den en svunnen tid.
Högst upp på berget tronar Grand Hôtel med tinnar och torn, stor glasveranda och terass där man kan få ett glas öl eller vin och njuta av den anslående utsikten mot hamnen. Det invigdes 1909.

Alltsedan den augustidag 1907 då kejsar Wilhelm kastade ankar med sin lyxångare i bukten utanför drog Mölle till sig fler och fler utlänska gäster. 1910 var järnvägen klar . Samma år besöktes Mölle av 50 000 turister! Det gick tåg med direktvagnar från Berlin, Paris och London till den lilla skånska kustbyn.

När man idag strosar runt har man svårt att föreställa sig hur det måste ha sett ut här i början av seklet.
Denna smala gata, Harastolsvägen slingrar sig längs bergkanten precis under Grand Hôtel och har en fantastisk utsikt över hamnen och havet.


På dessa skrovliga bergväggar har verkligen naturen varit framme med pensel och palett och målat i många vackra färger.

I slutet av gatan ligger Villa Italienborg som byggdes 1912 av en berest skräddare. Idag renoveras huset för att behålla glans.

Kullaberg eller Kullen som vi säger här nere vänder sin karga och klippiga sida mot havet. Den utgör ett eldorado för klättrare och sportdykare. Uppe på Kullaberg, som är ett naturreservat finns vackra bokskogar och många spännande promenadstigar. Högsta toppen heter Håkull och jag har varit där en gång, en ganska svettig promenad.

Nere i den söta lilla hamnen har båtarna börjat tas upp för vintern och dessa två skönheter ligger i skydd av den gamla brandstationen.

Båthus av olika slag och utseende ligger också runt hamnen. Detta med sitt blå fönster tyckte jag var vackert.

Den gamla fiskeröken står med sitt vita torn mot det blå havet.

På hemväg passerar man Krapperup och där gjorde vi en liten avstickare in i slottscaféet med vidhängande butik. (30% på hela sortimentet. Men hittade inget som lockade). Här står borden med sina rutiga solblekta dukar fortfarande kvar för sugna gäster. De vissna löven håller på att samlas runt bordsbenen så säsongen börjar nog lida mot sitt slut.

Vägen går vidare genom det skånska landskapet och plötsligt får vi syn på dessa skönheter som betar på stubbåkern.

Denna vackra höstgula ek som växer i Christinelunds ädelskogspark får utgöra slutbilden från en skön, vacker och givande söndagtur.

Ha en fortsatt bra vecka!

Faktauppgifterna om Mölle hittade jag i boken"Där tiden stått stilla. Klassiska semesterorter i Europa" av Maria och Johan Kindblom